Klockan är en bra bit över 5.

Jag kan inte somna utan dig i min säng.

Hur man ska överleva på en liten helg förstår jag inte..

Eller hur man kan få sån ångest sekunden

du stänger dörren och allting blir bara svart igen.

Den som säger att det blir lättare med tiden ljuger,

för det blir bara svårare.

Har ungefär 1000000 saker att göra just nu,

jag måste börja flytta, städa, packa, plugga, köra,

jobba, tvätta, fixa med försäkringar och papper,

skriva på grejjor där och lämna in saker hit och dit.

Hoppas att allt det där löser sig någon annan dag

för just nu kan jag bara tänka på min pojkvän.

Jag tror jag kanske åker dit på tisdag.

Det enda är att jag hatar att lämna kattorna,

vet vilken misär det blir för dom och hur mkt diza saknar mig,

vet att masu blir orolig när jag inte är hemma och

att han kan börja kissa blod igen då & bli sjuk.

Och då måste jag vara där.

Men just nu känns det som att jag ska börja gråta blod om

inte hela den här skiten löser sig snart.

Kräk på allt.

blö.