Igår

Tänkte jag lägga in den här bilden,
för att Fars dag 2008, var den sista dagen du fick komma hem igen.
(Pappa & jag på middag i Sundsvall)

"Where are you? And im so sorry
I cannot sleep I cannot dream tonight
I need somebody and always
This sick strange darkness comes creeping
on so haunting everytime"

Vad jag inte tänkte på, var att 9 dagar efter fars dag,
var sista gången någon fick se dig i livet igen.

Min Buddha tatuering gjorde jag den sista Fars dag vi var hemma ihop.
Därför att du kallades för Budda när du var yngre.

Den 11e December sjöng jag på din begravning och stod på knä i snön för att säga adjö.





Just nu kan jag inte tänka för mycket på allt det här, jag måste försöka hålla in det.
Skulle jag släppa allting skulle jag bli sinnessjuk.

Så därför skriver jag ingenting mer just nu.
Vi hörs ju ändå varje dag, du & jag papi.
Minä rakastan sinua, alltid.

Blir alldeles gråtig i ögonen! Usch, jag kan inte ens tänka mig hur det känns att förlora någon man har så nära.. =/

PUSS <3

vackert, tänker på er här hemma. hoppas vi ses snart! hälsa simon och sannah!



massa kramar // john

Din pappa ler i sin himmel, han har världens finaste dotter! Kram Sterre-mamma

Tårögd...



<3

<3

kram på dig <3