Yup.
Tougher than a lion
Ain't no need in tryin'
I live where the sky ends
Yup, you know this.
För mycket sylt i. Jag gillar inte sylt. Adde fick sylten.
Jag är en fryslort! Så jag har min dunjacka än, ser ut som en liten tjockis
med smala ben när jag kommer gående! Säxy.
Hur som haver så sitter jag idag och fixar med Mary Kay ekonomi-biten,
och det ser ut som jag kommer ha råd med en mineral-foundation iallafall!
Det kommer bli en liten början på själva smink-delen! Jättebra!
Har även vart på sjukan idag och kollat upp halsen, och det satt inte i halsen alls
utan i bihålorna, så det kommer bli rätt svårt att få bort det, men ett försök krävs iaf.
Så jag ska spraya med nån grej i snoken så att jag spottar och fräser och vill spy.
Men det blir väl trevligt? I tio dagar ska jag hålla på så.
Sen FÅR man inte mer, för man kan tydligen bli beroende.
Det låter ju väldigt troligt, Inte.
Jag frågade även om min hjärtklappning, doktorn sa att det var ångest-relaterat.
Har jag ångest? -Neej jag har ingen ångest! svarade jag. "Över framtiden kanske?"
Sa han och kollade på mig, jag skrattade. Jag menar hallå herr doktor, jag må ha
rött hår men jag har faktiskt FAST jobb, så min framtid är väl ljus... eller? röd?
Nej men, det tror jag inte jag oroar mig för, har jag ångest är det väl andra saker då.
Det slutade iallafall med att jag skulle väcka Adde på natten och kolla hjärtslag per minut
när jag har "ångest", fast att det är så otroligt svårt att hitta puls på mig för jag har så
lågt blodtryck, doktorn själv kunde inte hitta i handleden så han fick visa på halsen.
"Massera/tryck inte så hårt inte här bara, för då tappar du ännu mer blodtryck och svimmar"
Kan se det hela framför mig, jag har "ångest", väcker Adde som är helt virrig
när han väcks mitt i natten, ber honom ta pulsen, han trycker för hårt och jag svimmar.
Så ligger vi där, jag - avsvimmad, Adde - halvsovandes och undrandes vafan som hände.
"Dog hon?" tänker han nog. Men nej, jag svimmade bara. Du svimmade mig. Grattis.
Nu kräver denna donna my attention, ger jag henne den inte just nu
vägrar hon mysa med mig på en vecka, och jag vill tvångspussa na.
Är hon inte söt? Är hon inte mammas lilla gulle-rulle-bulle?
Så det ska jag göra, sen ska jag käka daim-glass.
Jag får det, jag har mens. Det gör ont. I magen alltså.
Hejdå!
Ain't no need in tryin'
I live where the sky ends
Yup, you know this.
För mycket sylt i. Jag gillar inte sylt. Adde fick sylten.
Jag är en fryslort! Så jag har min dunjacka än, ser ut som en liten tjockis
med smala ben när jag kommer gående! Säxy.
Hur som haver så sitter jag idag och fixar med Mary Kay ekonomi-biten,
och det ser ut som jag kommer ha råd med en mineral-foundation iallafall!
Det kommer bli en liten början på själva smink-delen! Jättebra!
Har även vart på sjukan idag och kollat upp halsen, och det satt inte i halsen alls
utan i bihålorna, så det kommer bli rätt svårt att få bort det, men ett försök krävs iaf.
Så jag ska spraya med nån grej i snoken så att jag spottar och fräser och vill spy.
Men det blir väl trevligt? I tio dagar ska jag hålla på så.
Sen FÅR man inte mer, för man kan tydligen bli beroende.
Det låter ju väldigt troligt, Inte.
Jag frågade även om min hjärtklappning, doktorn sa att det var ångest-relaterat.
Har jag ångest? -Neej jag har ingen ångest! svarade jag. "Över framtiden kanske?"
Sa han och kollade på mig, jag skrattade. Jag menar hallå herr doktor, jag må ha
rött hår men jag har faktiskt FAST jobb, så min framtid är väl ljus... eller? röd?
Nej men, det tror jag inte jag oroar mig för, har jag ångest är det väl andra saker då.
Det slutade iallafall med att jag skulle väcka Adde på natten och kolla hjärtslag per minut
när jag har "ångest", fast att det är så otroligt svårt att hitta puls på mig för jag har så
lågt blodtryck, doktorn själv kunde inte hitta i handleden så han fick visa på halsen.
"Massera/tryck inte så hårt inte här bara, för då tappar du ännu mer blodtryck och svimmar"
Kan se det hela framför mig, jag har "ångest", väcker Adde som är helt virrig
när han väcks mitt i natten, ber honom ta pulsen, han trycker för hårt och jag svimmar.
Så ligger vi där, jag - avsvimmad, Adde - halvsovandes och undrandes vafan som hände.
"Dog hon?" tänker han nog. Men nej, jag svimmade bara. Du svimmade mig. Grattis.
Nu kräver denna donna my attention, ger jag henne den inte just nu
vägrar hon mysa med mig på en vecka, och jag vill tvångspussa na.
Är hon inte söt? Är hon inte mammas lilla gulle-rulle-bulle?
Så det ska jag göra, sen ska jag käka daim-glass.
Jag får det, jag har mens. Det gör ont. I magen alltså.
Hejdå!
Kommentarer
Trackback